Dags för del tre i det jag kallar för frankofiliskolan: nedräkningen av de tio mest sedda frankofona filmerna och tio mest sålda frankofona albumen.
I dag är det dags för det nionde mest sålda albumet och det är det yngsta på listan. Den absoluta lejonparten av de övriga albumen gavs ut under 80- och 90-talen; den tid då det såldes i särklass flest skivor.
Sedan kom den digitala revolutionen med illegal fildelning och sedan legal streaming och förändrade musikindustrin för evigt.
Men 2013 kom den belgiske artisten Stromae med sitt andra album Racine carrée och genomslaget blev enormt. Skivan såldes alltså i sådana mängder att den tog sig in som nummer nio på listan över de mest sålda albumen på franska i Frankrike någonsin.
Det var dock inte så att succén kom som från ingenstans. Stromae hade haft stor framgång med debutalbumet Cheese och hitten Alors on danse några år före, men detta var något ännu större. Och vassare.
För Paul Van Haver som han egentligen heter tog med detta mästerverk till album det koncept han satte på plats i debuten ytterligare steg framåt.
De inlevelsefulla, finurliga och narrativa texterna, inte sällan om olika samhällsproblem och andra allvarliga ämnen, som fått många att med fog dra paralleller mellan honom och landsmannen Jacques Brel tonsatta av avskalade, moderna beats och dansrytmer kryddas här med melodier och influenser från Afrika och Karibien. Resultatet direkt hänförande.
Stromae (namnet taget från franska verlanslangen för maestro) är en fantastisk textförfattare med lek med ord, metaforer och starka undertexter som specialitet. Inte sällan tror man att låten handlar om en sak innan man inser att ämnet egentligen är ett helt annat.
Det är texter som berör och hans berättande sätt att sjunga förstärker dem ytterligare. Formidable och Papapoutai (den senare om saknaden av en försvunnen far, baserad på hans egna erfarenheter efter att hans egen far dödades i inbördeskrigets Rwanda på 90-talet) får man allt ha ett hjärta av stål för att inte gripas av.
Epitetet den nye Brel är välbefogat och något som Stromae säkerligen bär med stolthet.
Tyvärr har det inte blivit något fler album från honom. I väntan på ett nytt får vi hålla tillgodo med de två han gett ut och det går så bra så, får bägge skivorna går att lyssna på om och om igen!
BleuBlancRouge 