Det skulle möjligtvis vara britterna Mike Leigh och Ken Loach som också skulle kunna göra anspråk på titeln men frågan är om ändå inte de belgiska bröderna Jean-Pierre och Luc Dardenne är och förblir de okrönta kungarna av modern socialrealism på film. Deras nya film Unge Ahmed (Le jeune Ahmed i original) som har svensk biopremiär i dag och som plockade hem regipriset vid årets filmfestival i Cannes bara understryker detta.
Unge Ahmed är en stark film om en av samtidens mest brännande frågor, radikaliseringen av unga i religionens namn. Titelpersonen är en belgisk tonåring med arabiska rötter. I sin jakt på tillhörighet och sammanhang i tillvaron sätter han all sin tilltro till en lokal imam med radikala tolkningar. Präglad av imamens ord planerar Ahmed att döda sin skolfröken.
Sin vana trogen tar sig bröderna Dardenne an sitt ämne med realism, humanism och utan pekpinnar eller andra sätt att försöka styra hur vi som åskådare ska känna. Bildspråket är lika avskalat och nervigt nära som vanligt och brödernas personregi får skådespelarna att uträtta stordåd med mycket små medel. Unge Ahmed är en återhållen, men under ytan mycket intensiv film som håller åskådaren i ett fast grepp under hela sin blott 80 minuter långa speltid – och via sitt öppna slut även efter att eftertexterna slutat rulla.
BleuBlancRouge 