Min färd längs den franska Medelhavskusten fortsätter. I dag med en dagstripp till Montpellier.
Kände att det var läge att ge denna stad en chans till eftersom mitt förra besök här kortades av på grund av att det helt enkelt inte gick att ta sig.
Orsaken var inte direkt den väntade: en snöstorm av för trakterna sällan skådat slag lamslog Montpellier och stora delar av södra Europa så resan tog ett dygn längre än planerat.
Väl framme möttes jag av minst sagt märkliga scenerier: snötyngda palmblad och drivor av snö längs stadens gator samtidigt som vädret återgått till det normala och en strålande vårsol värmde.
Det sistnämnda gjorde att snön såklart snabbt smälte bort, men det var tydligt att ovädret ändå försatt staden i någon sorts mentalt undantagstillstånd.
Men i dag fick jag alltså möjligheten att se Montpellier i ett mer rättvisande sken. Staden var sig naturligtvis sig lik men känslan av vardagslunk mer påtaglig.
En fördel med att återvända till resmål är ju att man får möjlighet att uppleva fler saker och att upptäcka sådant som man kanske inte hann med sist.
I mitt fall handlade det om det utmärkta konstmuseet Musée Fabre som förfogar över en talrik och imponerande samling verk från 1600-talet och framåt, allt presenterat på ett överskådligt vis över flera våningsplan.
Just nu har man dessutom en finfin tillfällig utställning om Gustave Courbet.
Som fan av Art Nouveau vill jag också plussa för stadens många byggnader i stilen. Montpellier har liksom de flesta städerna här i den franska södern gamla anor och en hel del bevarade byggnader från olika tidsåldrar.
Den riktigt gamla stadskärnan är pittoresk och mysig att vandra i även om det omfattande butiksutbudet där är lite väl chict för min smak.
BleuBlancRouge 