Tillbaka hemma i Sverige igen efter en sedvanligt härlig tid i Paris! Med bagaget fyllt av nya fina minnen från denna underbara stad.
Det kanske största från denna visit är konserten med superstjärnan Mylène Farmer i lördags. Jo, superstjärnestatus har hon allt fortfarande hemma i Frankrike vilket nio utsålda konserter i den gigantiska nya evenemangsarenan vid La Défense är ett bevis så gott som något på.
Som vanligt när det gäller Mylène Farmer är det en påkostad, snyggt koreograferad och effektfull show som bjuds och det är verkligen ett pärlband av hits hon bränner av. Några nyare låtar, bland annat från fjolårsskivan Désobéissance, blir det naturligtvis men tyngdpunkten ligger på äldre material som hon och hennes band levererar i moderna arrangemang och tappningar.
Jublet vet nästan inga gränser när Farmerklassiker som Sans contrefaçon, L’âme-stram-gram, Pourvu qu’elles soit douces och naturligtvis Désenchantée dyker upp i setlisten. Men det enskilt finaste och starkaste momentet är nog dock ändå den känslosamma och nedskalade versionen av Ainsi soit je….
Baksidan med den här typen av genomkoreograferade och snygga shower är att utrymmet för utsvängningar och spontanitet är minimalt och det skapar viss distans till publiken och går ut över helhetsupplevelsen. Men det är en invändning som totalt sett väger ganska lätt när allt är så bra och professionellt utfört.
Och det faktum att alla scenkostymer är designade av min modefavorit Jean-Paul Gaultier gör naturligtvis inte saken sämre. Det var med ett stort leende på läpparna och en god känsla i kroppen jag vandrade ut från arenan i den varma Parisnatten efter konserten.
BleuBlancRouge 