Nu har det, tyvärr, blivit dags att återknyta bekantskap med en till undersektion på den här bloggen. Även om jag generellt har en mycket förlåtande attityd gentemot franskspråkig film så stöter jag då och då på vissa som jag har svårt att hitta några förmildrande omständigheter i. Och nu är vi där igen.
Jag kan väl inte påstå att de tidigare filmerna i serien har varit några större verk, men de har i alla fall haft charm, gott humör och glimt i ögat. Plus att biljaktsfilmer är något av min guilty pleasure. Taxi 5, förra årets omstart av en filmserie som blev en internationell succé, hade jag dock verkligen kunnat klara mig utan.
När det gäller de tidigare Taxi-filmerna (främst de första två) och exempel Fast & Furious tycker jag att man som åskådare för god underhållning för stunden och dessutom kan det ju vara skönt att koppla bort tankeverksamheten en stund och bara hänga med i den fartfylld och skamlösa underhållningen. För att gilla Taxi 5 räcker det inte att koppla bort tankeverksamheten – här är det snarare att helt avlägsna hjärnan som gäller.
Det är dumt, överspelat och fånigt mest hela tiden. Vissa komiska poänger finns det här men de är oerhört få och underhållningsvärdet är i det närmaste på soppatorsknivå.
I centrum för denna omstart står den fartgalna Parispolisen Sylvain (Franck Gastambide som också regisserat filmen) som efter att ha kraschat ett antal bilar och dessutom legat med polischefens fru flyttas till Marseille. Där dröjer det inte länge innan han får upp ögonen för taxichauffören Eddy, som visar sig vara brorson till de fyra första filmernas hjälte Daniel. De två kommer snart att bilda ett omaka team i jakten på en italiensk stöldliga som planerar en spektakulär kupp i Marseille.
För den som till äventyrs ändå vill se Taxi 5 så finns det bland annat på Viaplay.
BleuBlancRouge 