Få saker här i livet går upp mot att en varm och semesterlat sommardag sjunka ner i favoritläsmöbeln och låta sig förloras i en god bok. För egen del har sommar och semester (och för den delen också sommarlovet på den tid det var aktuellt) ofta varit synonymt med att läsa omfångsrika romaner. Sådana som jag på grund av en egentligen rätt ologisk känsla av att annars inte ha tid att läsa låtit ligga olästa i ”att läsa-högen”.
Den här semestern fick jag till slut möjlighet att sätta tänderna i en bok som jag velat läsa ett tag; Den tjeckiske tangodansörens otroliga liv (La Vie rêvée d’Ernesto G), utgiven på svenska av Norstedts förlag, av Jean-Michel Guenassia. Jag tyckte väldigt mycket om hans förra bok De obotliga optimisternas klubb (Le Club des incorrigibles optimistes) så mina förväntningar var av förklarliga skäl höga. Till stora delar påminner böckerna också om varandra men jag blev tyvärr inte lika trollbunden denna gång.
Den tjeckiske tangodansörens otroliga liv är egentligen än mer ambitiös och omfattande i sin skildring av 190o-talshistorien, den här gången spänner handlingen över hela 100 år. Även denna gång figurerar dessutom verkliga personer i handlingen. Återigen är det dessutom ett tämligen omfattande persongalleri Jean-Michel Guenassia presenteras oss.
I handlingens mitt står Josef Kaplan, han är av judisk börd och växer upp i Prag i skuggan av första världskriget. I hans släkt har läkaryrket gått i arv och Josef avviker inte fullständigt från det mönstret, men i stället för att bli praktiserande läkare väljer han forskarbanan. Redan i tidig ålder upptäcker han dock att han har en extrem talang och fallenhet för någonting annat: nämligen dansen, närmare bestämt tangon. Josef lämnar Prag och livets många vindlingar tar honom till fler olika platser och mängder med olika människor korsar hans väg. Josefs dramatiska och strapatsrika livsresa går från Prag via bland annat Paris och Alger och tillbaka till Prag igen och det är också en resa genom olika totalitära politiska system.
Jean-Michel Guenassia skriver en vindlande prosa och med stark medkänsla för sina rollfigurer. Den tjeckiske tangodansörens otroliga liv är en än mer melankolisk och sorgsen i sin klangbotten än vad De obotliga optimisternas klubb var och det är lätt att ryckas med i och beröras av Josef Kaplans livsöde. Men ändå känns det som att något saknas denna gång. Berättarstilen är egentligen densamma som i den förra boken men den här gången fungerar den inte riktigt lika bra. Eftersom boken spänner över så lång tid är det svårt att inte få känslan av att vissa passager hastas igenom och det ger en känsla av redovisande och refererande mer än gestaltande och berättande. I vissa stunder ger det en känsla av att det hela är en enda lång resumé eller en introduktion till något som inte riktigt kommer igång.
Men trots dessa invändningar är det en bok som jag rekommenderar dig att läsa. För tråkig är den aldrig och själva berättelsen är som sagt engagerande. Jean-Michel Guenassias intressanta sätt att väva in verkliga personer i sina berättelser är också ett plus. Dessutom finns det några finurliga och snygga blinkningar till De obotliga optimisternas klubb och den typen av stilgrepp är jag synnerligen svag för.
BleuBlancRouge 