Kompromisslös, delvis obehagsframkallande och alldeles underbar läsning

Marie Darrieussecq är sannerligen ingen orädd författare. Hon har inga som helst problem att bege sig in på tabuangränsade (och inte sällan bege sig över den där gränsen) områden och skriver alltid rättframt och rakt om det hon vill skildra. Det här har gjort henne till en både kontroversiell och uppskattad person inom modern fransk litteratur.

Hennes senaste roman Flickan i Clèves (Clèves i original) från 2011 är ingen udda fågel i bibliografin utan ett högst logiskt steg vidare i hennes konstnärskap. För ett konstnärskap är verkligen vad det handlar om. Hon lyckas nämligen skriva både rakt, brutalt ärligt och utan krusiduller samtidigt som hon trollbinder med ett vackert, välfunnet och ibland poetiskt språk.

Hon har en mörk och drastisk humor som lättar upp när  ilskan över saker och tings tillstånd som alltid finns i klangbotten riskerar att bli för tung. En följd av dessa motsatsförhållanden som hela tiden krockar med varandra i hennes författarskap är att det alltid är som att sköljas över av våg efter våg av motstridiga intryck när man läser henne.

Det går helt enkelt inte att förhålla sig neutral till det man läser. Vilket naturligtvis är en viktig faktor i det att hon har uppfattats så kontroversiell. Det är lite älska eller hata över det hela. Fast älska är kanske inte riktigt rätt ord. Jag vet inte om man kan säga att man kan älska en bok av Marie Darrieusecq. De äter sig in under skinnet och framkallar alltid en del obehag.

För att använda en liknelse från filmvärlden skulle jag vilja säga att hennes böcker påminner en del om Michael Henekes filmer i det avseendet att de alltid på ett träffsäkert och psykologisk djuplodande vis sätter fingret på saker och beteenden som vi kanske inte vill ska komma fram i ljuset.

Darrieusecqs böcker är som Henekes filmer ofta virtuosa och exakta verk som det är lätt att tycka bra om och fascineras av men som man kanske inte riktigt tar till sitt hjärta på det där sättet så att det går att tala om att älska dem, om du förstår vad jag menar.

Flickan i Clèves är en, kan man anta, delvis självbiografisk roman. Åtminstone så säger Darrieusecq att inspirationen till romanen kom från att lyssna på den egna ljuddagbok som hon förde på kassettband. Den utspelas på 80-talet i en fiktiv sydfransk liten stad där alla känner alla.

Huvudpersonen heter Solange och är 14 år. Hon står på tröskeln till vuxenvärlden med allt vad det innebär. Hennes föräldrar är på olika sätt frånvarande i hennes liv, ett liv som i mångt och mycket kretsar kring en enda sak: sex. Hon tänker inte på särskilt mycket annat än sex och hennes mål är att bli av med oskulden så snart det bara går. Med vem spelar mindre roll. Men att komma dit är inte så enkelt och okomplicerat som det kanske kan låta.

I Solanges pubertala tonårshjärna rör sig ett myller av motstridiga och ostrukturerade tankar och från den vuxenvärld som hon i stort sett utan hjälp från sina föräldrar är på väg in i kommer heller ingen hjälp utan bara förvirrande och förlamande konventioner och förväntningar rörande inte minst genus och klass. Hennes trevande steg in i sexualiteten och med den vuxenlivet centreras snart till två huvudkandidater, den några år äldre pojkvännen och den drygt 30-årige ungkarlen till granne.

Marie Darrieusecq moraliserar inte. Det finns inga pekpinnar i Flickan i Clèves utan hon skildrar kompromisslöst skeendet ur Solanges synvinkel, utan att skönmåla eller för den delen överdriva det negativa. Det är en oerhört stilsäker bok, totalt trovärdig när det gäller tonträff och tilltal trots att det är bok skriven ur en 14-årings perspektiv av en nästan 30 år äldre kvinna. Darrieusecq skriver med en oemotståndlig attack i språket och berättelsen är i ständig framåtrörelse, vilket gör att det är en bok som verkligen inbjuder till sträckläsning.

Flickan i Clèves är en på många sätt rättfram bok, inte minst när det gäller de sexuella skildringarna, men den blir aldrig spekulativ eller obefogat grov. Även i det avseendet är Darrieusecq stilistiskt oklanderlig. Men en varning är ändå på sin plats. Vet du med dig att du är pryd så är detta förmodligen inte någon bok för dig. Det är heller ingen bok för den som fastnat för böckerna i den nya våg av erotisk litteratur som sköljer över oss nu.

Flickan i Clèves en bok om sexuellt uppvaknande och frigörelse, men en sådan med många bottnar. Samtidigt är det också en  skildring av klass och genus, en bok som inbjuder till omläsning och som det går att läsa och tolka på flera olika sätt.