Skamlöst underhållande om en moralens väktare

Nu ska det handla om en verklig fransk klassiker. Moralens väktare i St. Tropez (Le Gendarme de Saint-Tropez) från 1964 i regi av Jean Girault och med Louis de Funès i huvudrollen, den första delen i den i Frankrike ohyggligt populära filmserien om den koleriske (såklart, det är ju ändå en de Funès-roll vi pratar om) och rättrådige polismannen Ludovic Cruchot.

Med solljuset och den försiktiga och lätt spirande vårvärmen såhär års följer ofta för mig en lust att se en viss typ av lättsamma och humoristiska filmer, gärna just gamla klassiker, och Moralens väktare i St. Tropez passar alldeles utmärkt in på den beskrivningen. Det är en sådan där film som alltid får mig på gott humör.

Filmen inleds med att Cruchot blir befordrad och dessutom flyttas från en liten by i bergen i Hautes-Alpes till flashiga Saint-Tropez. Mötet mellan den intensive paragrafryttaren från landet och de avspända och kanske lite mer världsvana kollegorna i den berömda turiststaden innebär minst sagt en kulturkrock och att Ludovic Cruchot hamnar i den ena dråpliga situationen efter den andra. Som sagt: en typisk de Funès-rulle.

Men det finns en sidohistoria som ger extra krydda åt det hela. Cruchot har nämligen med sig sin vackra tonårsdotter Nicole i flytten och hon drar genast till sig uppmärksamhet från ortens trendiga innegäng. För att bli fullt accepterad av dem ljuger hon ihop en betydligt mer spännande bakgrund åt sig själv och sin far, en lögn som ska visa sig få konsekvenser.

Humor är en färskvara och komedin är en genre som åldras snabbt och sällan särskilt väl. Det är något som har drabbat även Moralens väktare i St. Tropez. Mycket i den känns fruktansvärt daterat och förlegat, inte minst kvinnosynen, men jag tycker ändå att den håller ganska bra. Den glada och uppsluppna stämningen, De Funès komiska timing och det rappa berättartempot är viktiga beståndsdelar, men man ska heller inte den fond som det soldränkta och varma 60-tals Saint-Tropez utgör.

Vilka miljöer, kläder och färger! Och så musiken på det. I videoklippet här ovan kan du se och höra Geneviève Grad, som spelar Nicole, framföra låten Do you, do you, do you Saint-Tropez som liksom själva filmen blev en stor hit. Det klippet är ett ypperligt argument för att den här filmen, trots en del brister, ändå är helt oemotståndlig.

Moralens väktare i St. Tropez blev 1964-års största inhemska framgång på den franska biograferna med sina 7 miljoner sålda biljetter. Totalt gjordes det 6 filmer om Ludovic Cruchot. Jag kommer säkert att få anledning att återkomma till de övriga.