Det är verkligen i senaste laget, jag vet, men jag vill ändå slå ett slag för den belgiskfranska filmen Baronerna (Les Barons) från 2009 som visas på SVT2 i kväll men start 22.45. Inte för att det är någon totalt omistlig film för det är det inte, men den har onekligen något lite extra som gör att den trots allt sticker ut från mängden.
Detta något lilla extra fick dessutom belgarna att en masse bege sig till biograferna för att se filmen och det ledde till att den slog publikrekord på hemmaplan. I övriga världen har det dock varit tråkigt tyst om den. Här i Sverige har den visats på tv en gång tidigare och i kväll ges alltså chansen att se den igen.
Baronerna utspelas i ett nutida Bryssel. I centrum för berättelsen står tre unga män med nordafrikanskt ursprung. De är bästa vänner ända sedan barndomen och det kallar sig själv för baronerna. Deras livsfilosofi är enkel: de vill göra så lite som möjligt och helt bara sitta still och fundera och filosofera. De har nämligen en teori om att livet består av ett begränsat antal steg, alltså rent fysiska fotsteg, och de vill hushålla på sina för att därför få längre liv.
Fast det där med att de inte vill göra något alls är en sanning med modifikation. Filmens centralgestalt Hassan drömmer om att bli komiker, men vågar inte säga något om det till sin traditionalistiska pappa, och är dessutom hemligt kär i en av de bästa polarnas syster Malika som är firad nyhetsuppläsare på tv, något som han heller inte vågar prata högt om. Två saker som naturligtvis komplicerar vardagen för Hassan. Och så är det naturligtvis det där med livet självt. Det har ju en tendens att komplicera saker och ting och tvinga fram ändrade planer. Och det gör det även för baronerna.
Baronerna har massor av charm och en skön sådan där typisk independentstämpel över sig. Regissören Nabil Ben Yadir imponerar med ett härligt och infallsrikt bildspråk och filmen är full av snygga och coola bildlösningar med drag av såväl Quentin Tarantino och Guy Ritchie.
Kanske mer av den senare när jag tänker efter. Berättartempot är rappt och manuset bjuder på en hel del svart och milt ironisk komik. Samtidigt som det också finns ett stråk av allvar i det hela. Men i huvudsak är det en underhållningsfilm. Och underhållande är Baronerna. Den är absolut inte fläckfri, men tillräckligt bra för att lägga halvannan timme av ditt liv på.
BleuBlancRouge 