RSS Flöde

Om du önskar dig en bra bok så…

Postat den

allt_jag_onskar_mig1-660x1024

Alla har vi väl någon gång i livet fantiserat över skulle hända om vi fick en riktigt, riktigt stor summa pengar. Vad vi skulle kunna göra för de pengarna och vilka drömmar vi skulle kunna förverkliga. Det kan vara nog så förföriska drömscenarion som målas upp men samtidigt brukar i alla fall jag alltid landa i frågeställningen om obegränsat med pengar verkligen skulle leda till lycka. Allt går trots allt inte att köpa för pengar. En sak som jag själv önskar mig är till exempel mer tid att läsa för att kunna beta av de hela tiden växande att läsa-högarna i lägenheten men mig veterligen har ännu ingen lyckats kunna köpa sig till en 25:e, 26:e eller kanske till och med 27:e timma på dygnet. Visst, du kanske invänder att obegränsat med pengar skulle kunna frigöra tid under dygnets befintliga timmar genom att man inte skulle behöva arbeta längre, men saken är den att jag gillar mitt arbete och skulle ändå inte vilja ge upp vare sig det eller mina andra intressen. Resultatet av ekvationen blir fortsatt för lite tid att läsa.

Under påskhelgen fick jag dock äntligen lite tid över till att läsa och använde den till att sträckläsa Sekwas senaste släpp Allt jag önskar mig (La liste de mes envies i original) av Grégoire Delacourt. Sträckläsa, eller egentligen närmast sluka, är verkligen rätt ord, för när jag väl hade börjat läsa kunde jag inte sluta. Den här berättelsen som handlar just om en person som vinner en hiskelig summa pengar på ett lotteri, i detta fallet 18 miljoner euro, och därmed rent konkret ställs inför funderingarna kring vad det skulle innebära att ha så mycket pengar, vilka konsekvenser det skulle få i det vardagliga livet. Huvudpersonen Jocelyne är en medelålders kvinna som överlag är nöjd med sitt liv, med undantag för några enstaka tragiska händelser i det förflutna som alltjämt är som ömmande sår för henne. Hon bor i Maximilien Robespierres födelsestad Arras i Pas-de-Calais, är gift sedan länge med den tämligen alldaglige Jocelyn och driver en liten, oansenlig sybehörsbutik. För sitt eget höga nöjes skull driver hon också en blogg om sömnad, en blogg som lite i tysthet fått en icke oansenlig skara följare. Hennes liv puttrar helt enkelt på och går sin lugna, gilla gång. Tills det att hon övertalas av två väninnor att spela på lotto – och vinner de där 18 miljonerna. Euros, alltså. Hon beslutar sig för att inte berätta för någon att det är hon som vunnit, inte ens för sin man och dessutom avvakta med att lösa ut vinsten. Allt för att i lugn och ro fundera igenom situationen. Utan att veta att de där pengarna alldeles oavsett kommer att få konsekvenser i hennes tillvaro.

Allt jag önskar mig är en fantastisk liten bok, och med liten syftar jag på att den är ganska kort, bara 189 sidor. Men på de där 189 sidorna lyckas Grégoire Delacourt fånga bara så mycket klokskap, värme och mänsklighet. Det där med jämförelser är ett lite lurigt kapitel, det kan bli väldigt fel eftersom de upplevelser man får av att läsa något är högst subjektiva, men jag skulle vilja likna Grégoire Delacourt vid en Paolo Coelho men utan dennes inslag av andlighet och new age. Allt jag önskar mig är lika tänkvärd, gripande och sedelärande som Paolo Coelho kan vara i sina bästa stunder. En skillnad är dock att Delacourt, i min läsning, lämnar mer outsagt för läsaren att själv fylla i och det tilltalar mig. Hans språk är okomplicerat och effektivt med ett mjukt och rytmiskt ordflöde och berättelsen är kryddad med en lågmäld och subtil humor. Det som inleds som något som tycks peka mot traditionell feelgood utvecklas till något annat. Det finns mycket smärta i Allt jag önskar mig och bitvis gör den ont att läsa, men Delacourts handlag är så lätt och tonträffen så varmt medmänsklig att jag ändå hela tiden har ett litet leende läpparna när jag läser den. Och som den listnörd jag är så finner jag naturligtvis stort nöje i huvudkaraktären Jocelynes listmakande i boken. Finns det någon rättvisa i världen så borde Grégoire Delacourt bli minst lika läst och sälja lika bra som Paolo Coelho. Det är han värd, åtminstone av den här boken att döma. Däremot måste jag tillstå att jag blir lite nervös av att läsa att boken ska bli film. Den här texten känns i mina ögon om inte omöjlig att filma så i alla fall synnerligen svår att sätta bild till. Men jag har såklart gärna fel.

Om mattiaslin71

Jag heter Mattias Lindén och är journalist till yrket. Vid det här laget har jag varit verksam som journalist i drygt 20 år. Främst inom radio, men även som skribent. Jag har ett passionerat förhållande till film och sport. Utöver det tar även musik och att läsa upp stor del av min uppmärksamhet. Och min förkärlek för det franska är, som den här bloggen kommer att visa, mycket stor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: