Efter att i ärlighetens namn ha haft rejält med flyt i lottningen under hela det här Champions League-äventyret så här långt så gav slumpen tillbaka rejält när kvartsfinalspelet lottades för en stund sedan. Barcelona var i mina ögon det näst tuffast tänkbara motståndet. Av någon anledning har jag fått för mig att tyska Dortmund skulle ha varit det tuffaste. När dessutom lotten gav besked om att PSG får börja på hemmaplan kändes genast det hela ännu värre. Den pågående överklagansprocessen av Zlatan Ibrahimovics orättfärdigt (och det säger jag rent objektivt 😉 ) tuffa avstängningsdom efter det tuffa röda kortet i matchen i Valencia får nu monumentala proportioner. Att, som det ser ut nu, behöva avstå sin bästa offensiva spelares tjänster i det så viktiga första mötet på hemmaplan gör uppgiften så oerhört mycket svårare än vad den redan är.
Men samtidigt som detta på sätt och vis är en mardrömslottning så känner jag också att det också är en drömlottning. Att snart få se PSG gå upp mot mäktiga Barcelona i ett tävlingsmatchmöte är ett kvitto på att satsningen börjar bära frukt och att PSG är på väg att bygga ett lag för det europeiska toppskiktet. Att det sedan riskerar att bli en rejäl näsbränna rent resultatmässigt, om PSG spelar som mot Valencia nu senast samtidigt som Barca spelar som mot Milan häromdagen kommer det att bli utskåpning, spelar kanske inte så stor roll. De erfarenheter som laget kommer att ta med sig ur detta dubbelmöte är oavsett resultatet ovärderliga inför framtiden. För det är i framtiden, om någon eller några säsonger, som PSG på allvar ska kunna utmana om segern i Champions League. Fast det är klart, om den framtiden infinner sig redan den här säsongen så är det inte mig emot. Men alldeles oavsett har jag satt ett stort rött kryss i min kalender den 2:a april, det är nämligen då som det första mötet PSG-Barca spelas på Parc des Princes. Returen sker i Barcelona en vecka senare. Ici c’est Paris!
BleuBlancRouge 