I går var en synnerligen speciell dag i mitt liv som journalist. Jag tycker förvisso väldigt mycket om mitt jobb alla andra dagar också och inser att jag är väldigt lyckligt lottad eftersom jag får möjligheten att livnära mig på det som jag fortfarande tycker är det bland det allra roligaste man kan göra, men likafullt så var det en alldeles särskild dag för mig i går.
Det var inte helt utan en känsla av stor stolthet som jag då för första gången fick se en av mina artiklar i tryck i en fransk tidning. Artikeln i fråga är den som jag har försökt klistra in här ovan. Det är inte helt enkelt att läsa texten men om du klickar på bilden så får du se den förstorad.
För den som till äventyrs vill se den i riktigt tryck så finns den med i det nummer av Télérama som gavs ut i Frankrike i går. Det är inte den innehållsmässigt mest avancerade artikel jag har skrivit (språkligt var det dock en annan femma men där fick jag benägen hjälp från kära hustrun med finslipningen) men det spelar ingen större roll. Jag är löjligt stolt över den ändå. Publicerad i Frankrike. Det känns stort för mig. Så lättimponerad är jag.
Från det ena till det andra. På senare tid har SVT sänt flera franska filmer och i kväll är det minsann dags igen. Då visas andra världskrigsdramat Hemlig agent (Les Femmes de l’ombre i original) från 2008.
Det är om än inte någon omistlig ändå en klart sevärd historia, som det brukar heta, baserad på verkliga händelser. I centrum står en grupp kvinnor som kämpar inom den franska motståndsrörelsen och som får ett mycket viktigt uppdrag. Ett uppdrag som om det misslyckas kan äventyra hela den planerade allierade landstigningen i Normandie.
Det är en spännande och gripande berättelse men som film lämnar den en del i övrigt att önska. Det främsta invändningen är att den är lite för snygg och grund. Regissören Jean-Paul Salomé, som bland annnat gjorde filmen Arsène Lupin som jag skrivit om tidigare, är i grund och botten en regissör av mer lättsamma äventyrsfilmer och han använder sig av ett liknande handlag i den här filmen och det fungerar inte riktigt för ämnet.
Karaktärsfördjupning är så att säga inte hans främsta gren och det får till följd att hela filmen känns lite ytlig och inte griper tag på ett sätt som den absolut hade kunnat göra. Men som sagt, det är en klart sevärd film och det finns några svettiga spänningsscener som höjer pulsen rejält.
BleuBlancRouge 