Nenê!Nenê!Nenê!

Efter ett snabbt äkta hattrick av Nenê, som därmed dessutom gick upp i delad skytteligaledning med sina 21 mål, tog Paris Saint-Germain en skön seger med 3-o hemma mot Rennes i den näst sista omgången av ligue 1. Därmed lever drömmen om ligaseger ända in i slutomgången. Tyvärr så kommer det förmodligen att stanna vid en dröm. Detta efter att Montpellier, på övertid mot ett Lille som var tvunget att vinna för att ha en chans på seriesegern och därmed satte allt på ett kort, kunde slå in segermålet till 1-0. Därmed räcker det för Montpellier att ta en poäng mot jumbon och redan nedflyttningsklara Auxerre på bortaplan nästa söndag för att bärga klubbens första ligaseger. Hoppet är naturligtvis det sista som överger än, men i det här fallet handlar det om att be om ett mirakel. Och i ärlighetens namn så vore det rättvist om Montpellier klarar av det. Sett över hela säsongen har de inte bara tagit flest poäng utan också spelat den bästa och finaste fotbollen. PSG har bortsett från en kort period i höstas, då bland annat Montpellier krossades med 3-0 på bortaplan, inte förrän nu i de sista omgångarna fått bitarna att falla på plats och börjat spela riktigt bra. De många värvningarna och den stora spelaromsättningen har helt enkelt kostat för mycket i form av ett lag som ännu inte riktigt är samspelt. Men till nästa säsong så…

Och en viktig sak som det faktiskt går att glädja sig åt i kväll. Det är nu helt klart att PSG slutar sämst tvåa och därmed är klart för spel i penningstinna Champions League till hösten. En viktig byggsten i klubbens satsning för att bli ett av de stora lagen i Europa och något som kommer att göra det lite lättare att knyta till sig den högprofilforward som laget fortfarande behöver. Annars är det min förhoppning att klubben kommer att ligga ganska lågt när det gäller värvningar i sommar och låta tränare Carlo Ancelotti bygga vidare på det material han redan förfogar över. En riktigt vass forward eller två och ytterligare en spelfördelande mittfältare. Det skulle räcka ypperligt för att vässa truppen.

Men innan det är dags att fundera allt för mycket på nästa säsong ska naturligtvis denna tas i mål För PSGs del handlar det om att göra sitt och avsluta snyggt borta mot Lorient, inte minst för att ta revansch för den snöpliga förlusten hemma på Parc des Princes i premiären i höstas, och sedan hoppas på ett mirakel av Auxerre. Och det är klart, större under har faktiskt hänt…Allez, Paris Saint-Germain!

En härlig föregångare till Intouchables

I mitt pågående, och tämligen långsamt framåtskridande, projekt att återbesök och undersöka mina frankofila rötter fortsätter jag att se om de där favoritfilmerna från förr. De där filmerna från mitten av åttio- till det tidiga nittiotalet som lade grunden till och formade min frankofili.

Den här gången har turen kommit till Coline Serreaus Romauld et Juliette från 1989. Det är kanske inte så många svenskar som reagerar instinktivt på titeln och omedelbart kan placera den, men om jag klämmer till med den (svårslagbara) svenska titeln Det ligger en vit man i din säng, mamma så blir säkert bilden en annan.

En förmildrande omständighet när det gäller den knepiga svenska titeln är att det är en variant på den internationella titeln Mama, There’s A Man In Your Bed. Och det går inte att sticka under stolen med att det var en effektiv och iögonenfallande titel. Det ligger en vit man i din säng, mamma blev också en framgång på de svenska biograferna.

Fast i dag, drygt 20 år senare, framstår den mer som en bortglömd liten pärla. För en pärla är det. En film som med fördel kan ses, eller ses om, i samband med aktuella Intouchables för de känns verkligen som syskonfilmer. De är lika varma och godhjärtade – och nästan lika roliga.

Det ligger en vit man i din säng, mamma handlar om den aningen självupptagne affärsmannen Romauld, spelad av en Daniel Auteuil i sitt esse (och med något som liknar en hockeyfrilla). Han basar över ett framgångsrikt företag i mejeribranschen.

Juliette, en ensamstående fembarnsmor av västindisk börd, arbetar som städerska på företaget och en sen kväll när hon ska städa Romaulds kontor råkar hon höra en konversation som avslöjar att några av Romaulds närmaste tänker iscensätta en komplott för att få bort honom.

Hon försöker berätta det för honom, men han avfärdar det som lögner från en ”enkel” städerska. Planerna sätts dock i verket och Romauld hamnar ute i kylan. Bokstavligt talat. Komplotten mot honom har gjort att han saknar såväl pengar som någonstans att bo.

Desperat vänder han sig till Juliette för hjälp och hon låter honom, trots hans dåliga beteende mot henne tidigare, bo hos henne under den tid det tar för honom att rentvå sitt namn. Mot alla odds, och trots den enorma kulturkrock det innebär när Romauld flyttar in hos Juliette och hennes fem barn, kommer de två snart allt närmre varandra.

I motsats till Coline Serreaus Trois hommes et un couffin (Ungkarlsbabyn i Sverige) som i Hollywoodversion blev (den sämre) Tre män och en baby så fick aldrig, även om det fanns planer på det, Romauld et Juliette någon amerikansk nyinspelning.

Ingen regelrätt sådan i alla fall. Däremot är det lätt att se parallellerna mellan den och Pretty Woman som hade premiär året efter. Och jag vet att jag säkert trampar någon på tårna här, men jag tycker att Coline Serreaus film är så mycket bättre än den i mitt tycke tämligen överskattade (och egentligen i sin kvinnosyn ganska obehagliga) Pretty Woman.

Precis som Intouchables gör nu så utmanar Det ligger en vit man i din säng, mamma fördomar och förutfattade meningar, såväl när det gäller etnicitet som klasstillhörighet. Och tyvärr så är det lika nödvändigt att göra det nu som då, längre har vi sorgligt nog inte kommit. Vilket gör Intouchables och Det ligger en vit man i din säng, mamma till viktiga och välbehövliga filmer. Dessutom varma, godhjärtade och livsbejakande sådana.