Det är som bekant den 20 april idag och en blick i almanackan ger vid handen att Amelie har namnsdag. En ypperlig förevändning för att plocka fram det vid det här laget välanvända exemplaret av Amélie från Montmartre (Le Fabuleux destin d’Amélie Poulin) från 2001 av geniet Jean-Pierre Jeunet ur dvd-hyllan. Som om det skulle behövas en förklaring och särskild anledning för att se om denna en av världens bästa filmer.
Sagt och gjort, jag tog och såg om den. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Vad jag dock vet är att den var precis lika bra den här gången också. Trots att det gått snart 11 år sedan den hade premiär nu (vart tar tiden vägen) har den inte tappat ett enda dugg i styrka och kraft. Egentligen tvärtom skulle jag vilja påstå. I det alltmer hårdnande samhällsklimatet i spåren av ekonomiska kriser, utbredd egoism och en extremhöger på frammarsch behövs filmer som Amélie från Montmarte, så fulladdad med humanism den är, mer än någonsin.
Eftersom detta är en frankofilblogg anser jag mig kunna utgå från att alla som hittar hit har sett Amélie från Montmartre minst en gång. Den ingår väl så att säga i kravbeskrivningen för att överhuvudtaget få kalla sig frankofil, eller hur? Så jag behöver knappast ge mig in på en beskrivning av vad filmen handlar om. Och om du som läser detta trots allt faktiskt inte har sett den så räcker det med att skicka med uppmaningen: gör det, för guds skull. Så snart som möjligt!
Det här är en filmupplevelse som jag inte ens önskar min värste fiende att missa. Jag har aldrig tänkt på det förr, men nu när jag har uppmärksammat det tror jag minsann att jag ska göra det till en årlig tradition att se om Amélie från Montmartre på Ameliedagen. Det går till och med att göra det till en dubbel årlig tradition. Varför inte se den på den franska Amélie-dagen också? Jag får kolla upp exakt när den är. Vad jag vet är dock att den inte är i dag. Dagens namnsdagsbarn i Frankrike är nämligen Odette.
BleuBlancRouge 