RSS Flöde

Dagsarkiv: 15 februari, 2012

I väntan på The Artist – OSS 117

I början av förra sommaren skrev jag om den då nyligen utgivna svenska dvd-utgåvan av den franska agentfilmsparodin Agent 117 – Uppdrag i Rio (OSS 117: Rio ne répond plus i original). Jag ondgjorde mig då över att man inte också gav ut den vassare föregångaren OSS 117: Le Caire, nid d’espions.

Sedan några månader är nu även den utgiven i Sverige, under det följdriktiga namnet Agent 117 – uppdrag i Kairo, och som ett led i uppladdningen inför den efterlängtade svenska biopremiären av storfilmen The Artist tänkte jag nu sent omsider uppmärksamma den.

Agent 117 – uppdrag i Kairo är nämligen en ypperlig film att värma upp med i väntan på The Artist. Inte för att den skulle vara lika bra som The Artist, för det är den naturligtvis inte i närheten av att vara, men för att den ger en första bild av den enorma stilsäkerhet och kärlek till svunna tiders filmkonst som regissören Michel Hazanavicius senare skulle briljera med i sin omtalade stumfilm.

Detsamma gäller Jean Dujardin vars insats som mästerspionen Hubert Bonniseur de La Bath alias OSS 117 kan ses som första skiss till det som i The Artist skulle bli det som förmodligen är hans livs roll, stumfilmsstjärnan George Valentin. Det finns definitivt likheter.

Jean Dujardin är som bekant nominerad till, och favorittippad att vinna, en Oscar för sin roll i The Artist. En annan av filmens många nomineringar gäller Bérénice Bejo. Det är inte första gången hon spelar mot Dujardin. Hon är nämligen också med i Agent 117 – uppdrag i Kairo. Fast i hennes fall finns egentligen inga som helst likheter med den karaktär hon spelar i The Artist.

Inte för att hon är dålig i Agent 117 – uppdrag i Rio (det är hon inte) men jag blev lite förvånad över hur otroligt bra hon är i The Artist. Å andra sidan har Michel Hazanavicius, som för övrigt är hennes partner i verkliga livet, skrivit en mycket mer komplex och spännande rollfigur åt henne i The Artist, så det är väl inte helt rättvist att jämföra.

Agent 117 – uppdrag i Kairo är en mycket rolig, välgjord och kärleksfull pastisch/parodi/hyllning av allt vad agentfilmer från 60-talet heter (dessutom får Hitchcockrullar som En studie i brott och Mannen som visste för mycket en välvillig släng av sleven).

Den tidstypiska looken är intakt. Vilket inte är så konstigt eftersom den synnerligen noggranne Hazanavicius lade ner stor kraft på att leta upp samma typ av gamla filmkameror som användes då och spelade dessutom in med film med samma egenskaper som när det begav sig. Ett annat knep för att få fram den rätta känslan var att på ett snillrikt sätt väva in arkivbilder. Dessutom har scenograferna och kostymörerna gjort ett fantastiskt arbete. Resultatet är en film som om inte annat är synnerligen njutbar att titta på.

Jean Dujardin är som klippt och skuren för att spela den självupptagne, lite fåniga och inte särskilt politiskt korrekta spionen OSS 117. Själva figuren OSS 117 är en drift med och en symbol för den franska självbilden som fortsatt en av världspolitikens främsta aktörer, en smula aningslös och omedveten om att världen runtomkring har förändrats och fortsatt står i förändring.

Det finns en mycket tilltalande självironi i det hela. Men den politiska undertexten är inte det viktiga här. Det är underhållningsvärdet. Och det är högt. Även om det finns en del att haka upp sig på. Som att det precis som jag påpekade gällande uppföljaren Agent 117 – uppdrag i Rio blir lite väl infantilt i bland. Och långt ifrån alla skämt går hem. Men med en Jean Dujardin med charmen fullt påkopplad i huvudrollen går det helt enkelt inte att motstå att låta sig svepas med och ha överseende med skavankerna.