Så var även jag på banan detta nya år 2012. God fortsättning, förresten! Nyårshelgen är för mig filmhelgen framför andra. Det är en helg då jag gärna mer eller mindre barrikaderar mig i tv-soffan och ser så många filmer jag bara kan under dagarna två, endast med avbrott för att äta gott och korka upp flaskan med nyårsfirardryck vid tolvslaget. Den nyss avklarade nyårshelgen blev precis så. Åtta filmer han jag med denna gång.
Åtta filmer av varierande slag. Av någon anledning förknippar jag dock särskilt äventyrsfilm med nyår och den här nyårshelgens äventyrsfilm blev för min del en klassisk fransk. Fanfan la Tulipe (eller Den gyllene tulpanen som den fick heta i Sverige) från 1952. Det är en film som innehåller allt en bra äventyrsfilm ska ha. Action, kärlek, humor och storslagna scener. Dessutom utrustad med en hel del glimt i ögat.
Fanfan la Tulipe utspelas mitt under det brinnande Europeiska sjuårskriget (1756-1763). Titelpersonen är en aningen självgod, men älskvärd ung man av enkel börd. Han är en notorisk kvinnokarl men också en hejare på att fäktas. För att undkomma ett påtvingat giftermål tar han värvning i armén, vilket passar honom utmärkt eftersom han då tror sig kunna träffa kung Ludvig XV:s dotter som en falsk spåkvinna har fått honom att tro att han är förutbestämd att gifta sig med.
Trots att spåkvinnan försöker att få honom att förstå att hon bara hittat på allt är han villig att riskera till och med sitt liv för att uppvakta prinsessan. Något som inte uppskattas, vare sig av hans överordnande eller av kungen själv. Fanfans djärvhet och gränslösa tilltro till sig själv försätter honom i den ena knipan efter den andra – och bjuder oss tittare på ett fartfyllt och synnerligen underhållande äventyr.
Titelrollen spelades av Gérard Philpe som väl närmast kan beskrivas som en fransk motsvarighet till Erroll Flynn. Rollen som Fanfan var kanske den främsta som den då stora idolen Philipe han göra innan han tragiskt avled redan vid 37 års ålder. Rollen som spåkvinnan gjordes av Gina Lollobrigida som genom den fick sitt stora genombrott.
Fanfan la Tulipe blev på sin tid en stor succé. Drygt 6,7 miljoner personer såg den på bio i Frankrike, men det var långtifrån alla som uppskattade den. Det var en av de filmer som Truffaut, Godard och de andra blivande regissörerna främst riktade sin ilska mot när de i egenskap av filmkritiker i legendariska Cahiers du Cinéma formulerade den kritik mot fransk film som sedan mynnade ut i deras skapande av den nya vågen.
De såg Fanfan la Tulipe, Gérard Philipe och filmens regissör Christian-Jaque (och de drog sig inte för direkt personangrepp) som symboler för den typ av simpel underhållning som de avskydde. Jag tycker att den kritiken var obefogad. Visst det är i första hand en underhållningsfilm, men den har också ett starkt satiriskt drag och ett tydligt antikrigsbudskap. Som äventyrsfilm betraktat är det en riktig pärla.
2003 kom en nyinspelning av Fanfan la Tulipe i regi av Gérard ”Taxi” Krawczyk och med Vincet Perez och Penélope Cruz i huvudrollerna ut. Den kan du dock med gott samvete hoppa över.
BleuBlancRouge 