RSS Flöde

En träffande betitlad riktig bladvändare till bok

SVT:s franska filmvecka går vidare och i kväll handlar det om Claude Chabrols Maktens rus (L’Ivresse du pouvoir). Som jag skrev om den i måndags är jag lite kluven inför den. Det är en snillrikt uppbyggd och typiskt Chabrolskt effektiv politisk thriller om maktspel och korruption i maktens manliga korridorer. Så långt allt frid och fröjd.

Det jag tycker är lite problematiskt med filmen är att den trots att den har taggarna utåt mot de manschauvinistiska maktstrukturerna själv visar tydligt manschauvinistiska drag. Sättet på vilket Chabrol skildrar sin kvinnliga undersökningsdomare, och därmed verklighetens Eva Joly som rollfiguren är modellerad kring, lämnar åtminstone hos mig ganska besk eftersmak.

Rent generellt blev Chabrol under sina sista levnadsår allt mindre skarp och Maktens rus kan inte tillnärmelsevis mäta sig med hans främsta verk och den trötta polisthrillern Bellamy som blev hans sista film var sannerligen ingen vacker svanesång. I Maktens rus visar dock Chabrol åtminstone lite av sin gamla briljans, så det är definitivt en film väl värd att se. Inte minst för Isabelle Hupperts skull. Hon är i vanlig ordning magnifik.

Huvudämnet för mitt blogginlägg för dagen är dock inte någon film utan en bok. Jag fortsätter att försöka beta av ”att läsa”-högarna och fastnade den här gången för Vända blad (Retour à la ligne i original)av debutanten Julie Jézéquel var precis den typ av roman jag behövde i den situation med högar av olästa böcker att skuldmedvetet titta på travade på mitt sovrumsgolv. Vända blad är en synnerligen välvald svensk titel för denna bladvändare. Julie Jézéquel skriver rappt, enkelt och lättläst och berättelsen suger in mig direkt. Och det inte bara för att jag kan identifiera mig med att Léonard, den kvinnliga protagonistens tonåriga son, gärna äter Nutella skedvis direkt ur burken ;). De 218 sidorna bara svischar förbi.

Vända blad handlar om Clara Tallane, en tidigare framgångsrik manusförfattare som hamnat på onåd och gjort sig omöjlig inom tv-branschen. Hon är dessutom ensamstående mamma och lever tillsammans med nyss nämnde Léonard i en lägenhet i Paris. För att få in pengar till brödfödan får hon idén att erbjuda sina tjänster som spökskrivare. Den mystiske och slutne affärsmannen Bertrand Rosier nappar på erbjudandet och kontaktar Clara. Det visar sig dock att uppdraget inte blir det som hon tänkt sig. Herr Rosier vill nämligen inte att hon ska skriva någon regelrätt biografi, utan han vill att hon ska hitta på ett liv åt honom.

Det är alltid lite vanskligt att använda sig av andra referenser för att försöka beskriva en bok, film eller skiva. Upplevelsen sitter ju så mycket i betraktarens öga och en referens kan ju betyda något helt annat för en annan person, så ni får ta detta för vad det är värt, men Vända blad för min tankar till såväl Bridget Jones Dagbok som Paul Auster.

En mycket märklig kombination, jag vet, men jag gillar den. Liksom en Bridget Jones har Clara Tallane en enorm längtan efter att få höra till och att vara omgivningen till lags, vilket inte sällan leder till att hon ställer till det för sig. Men i andra lägen är hon en kvinna som verkligen vet vad hon vill. Dessutom spär en lagomt crazy bästa väninna på Bridget Jones-vibbarna.

Bertrand Rosier däremot är en karaktär som hämtad ur en Paul Auster-roman. Han är gåtfull, mystisk och på ett suggestivt sätt ganska konturlös. Vi hålls länge ovetande om hans bevekelsegrunder till hur han agerar. Det sätt på vilket Julie Jézéquel låter en berättelse i berättelsen bli en viktig del av boken genom att säga en hel del om sin huvudperson är också mycket Austerskt. Om jag säger att Paul Auster är en av mina absoluta favoritförfattare så förstår du säkert att det är beröm när jag i positiva ordalag plockar fram Austerreferenserna.

Blandningen av humor, mystik, spänning och vardagsrealism allt kryddat med en udd mediebranschsatir gör Vända blad till en synnerligen angenäm läsupplevelse. För att återknyta till SVT:s pågående franska filmvecka så ser jag dock inte Isabelle Huppert framför mig i rollen som Clara Tallane. Snarare typ Mathilde Saigner eller Marie-Josée Croze. Eller varför inte Julie Jézéquel själv? Hon är trots allt skådespelare också. Vad tycker ni, ni som läst boken?

Om mattiaslin71

Jag heter Mattias Lindén och är journalist till yrket. Vid det här laget har jag varit verksam som journalist i drygt 25 år. Främst inom radio, men även som skribent. Jag har ett passionerat förhållande till film och sport. Utöver det tar även musik och att läsa upp stor del av min uppmärksamhet. Och min förkärlek för det franska är, som den här bloggen visar, mycket stor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: