En av årets bästa skivor

Jag är helt fast i den här skivan. Vid varje genomlyssning framträder nya nyanser, skikt och detaljer, det är rent trollbindande lyssning. Skivan i fråga är den franska duon Brigittes debutplatta ”Et vous, tu m’aimes?” som släpptes för några veckor sedan.

Redan i titeln kan man finna spår av vad det är som gör duons musik så spännande och fascinerande. Det dubbla tilltalet, valet av både du- och ni-form i samma mening, är signifikativt. I Brigittes musik ryms både formalitet och det familjära, komplexitet och lättillgänglighet. Det kränger och svänger, inte sällan inom ramen för en enda låt.

I Brigittes musikaliska värld är långt ifrån alltid allt vad det inledningsvis ser ut att vara. Inte så konstigt kanske när det gäller en duo som tagit sitt namn som en hyllning till tre, på mycket olika sätt, kända franska ”Brigittor”: Bardot, Fontaine och Lahaie.

Bardot och Fontaine behöver knappast någon närmare presentation, men Lahaie är en i sammanhanget överraskande referens. På senare år har hon bland annat arbetat som programledare på radio, men allra mest känd (ö)känd är hon som den stora stjärna i en serie franska hårdporrfilmer från genrens guldålder på 70- och de tidiga 80-talen.

Duon Brigitte bildades 2008 och består av de två parisiskorna Aurélie Maggiori och Sylvie Hoarau. Båda hade nått hyfsat framgång på eget håll tidigare – Aurélie under namnet Mayane Delem och Sylvie som sångare i bandet Vandetta – men när man lyssnar på den musik de nu gör tillsammans känns det verkligen som det är i det här samarbetet de till slut har hittat rätt.

Brigitte är ett på många sätt högst konceptuellt projekt. De har en synnerligen väl uttänkt image och är mycket måna om hur de presenteras i media. I intervjuer pratar de inte sällan om Brigitte i tredje person, som en egen individ med tydliga personliga egenskaper. Som om deras gemensamma egenskaper och erfarenheter smält samman i en och samma kvinna. Det kan låta pretentiöst och är såklart i viss utsträckning det. Men det blir aldrig överpretentiöst.

Brigitte bildades, enligt sin omsorgsfullt utformade egna biografi, i de smått mytomspunna Maraiskvarteren i Paris. Det kan naturligtvis vara helt sant, men känns samtidigt som en tänkbar efterkonstruktion i imageskapande syfte. Det är klart att det låter bra att en duo med så tydlig retrochicprofil som Brigitte bildes just i Marais – samlingsplatsen framför andra för den franska huvudstadens ”bobos”.

Fast samtidigt är det kanske lite orättvist att bunta ihop Brigitte med les bourgeois bohèmes eftersom de samtidigt har tagit en hel del intryck av förortens hip hop i sin musik. Ta bara det faktum att ett av duons första projekt var att göra en cover av den kontroversiella hip hop-duon Suprême NTM:s ”Ma Benz”!

I duons version av ”Ma Benz”, som finns med på albumet, ryms en hel del av vad Brigitte handlar om. Här har den tämligen typiskt grabbiga, på gränsen till misogyna, raplåten blivit till en sensuell och suggestiv midnattsballad. Den här leken med könsroller, stereotyper och fördomar återkommer ofta i Brigittes låtar (och musikvideor – leta upp videon till ”Battez-Vous” på You Tube om du vill ha ett konkret exempel).

Texterna pendlar mellan allvar och humor och ordlekar är ett ofta återkommande stilgrepp. Musikaliskt sett är det rena smältdegeln av influenser. Folkrock, soul, disco, gospel och visa trängs me varandra. Och som jag har varit inne på tidigare sker stilbytena inte sällan under en och samma låt.

”Et vous, tu m’aimes?” är en mycket spännande skiva som ständigt tycks ha nya överraskningar att bjuda på. Trots att det spretar rejält, inte en låt är lik den andra, är det en imponerande helhet till skiva som med fördel lyssnas på i ett svep. Men det finns såklart låtar som jag är extra förtjust i. ”Coeur de chewing gum” som låter som ett gammal Francoise Hardy-klassiker körd genom ett Motown-filter innan den till slut övergår i vaggvisa, den i harmonierna Abba-doftande discorockdängan ”Oh La La”, den humoristiska gospelhymnen ”Jesus Sex Symbol” och den tidigare nämnda ”Ma benz” är mina favoriter. Just nu är säkrast att tillägga. Som sagt det här är en skiva som växer och bjuder på nya överraskningar för varje genomlyssning.

Infallsrikedomen, spelglädjen och stilsäkerheten är tre starka egenskaper som gör ”Et vous, tu m’aimes?” till en skiva som jag är övertygad kommer att kvarstå som en av årets främsta när det ska summeras. Den kanske allra viktigaste faktorn, den som i slutändan håller samman de sinsemellan så olika enheterna, är dock duons fantastiska känsla för melodier. Sedan skadar det såklart heller inte att Aurélies och Sylvies röster fungerar fantastiskt bra ihop.